På safari i Botswana
Juli 2024
Var: Kasane & Chobe nationalpark – Botswana.
När: Juli 2024.
Hur: Med taxi från Zimbabwe. I Botswana var vi på två safaris och hyrde sedan bil och körde till Capriviremsan i Namibia. När vi lämnat tillbaka hyrbilen åkte vi vidare med taxi till Zambia.
BOTSWANA, mitt i södra Afrika, har riktigt bra safari. Landet är känt för sin vidsträckta orörda natur och sitt rika djurliv – här finns bland annat världens största population av afrikanska elefanter. Vi kombinerade Addis Abeba med Zimbabwe, Botswana, Capriviremsan i Namibia och Zambia och fick en fantastiskt upplevelserik resa.
Lotta vid gränsen mellan Zimbabwe och Botswana
RESAN TILL BOTSWANA
Taxin vi hade tagit från Zimbabwe lämnade oss vid gränsstationen i Kazungula och vi fick själva promenera över gränsen in i Botswana. Vi behövde visa våra vaccinstämplar mot gula febern och trampa i ett slags vätskebad för att rena våra skosulor. Även bilar som kom fick passera genom ett däckbad.
Vi hade egentligen ingen aning om hur vi skulle ta oss vidare, men hade tur och såg en ensam, dammig taxibil som stod och väntade i skuggan under ett träd en bit bort. Vi skulle bara åka några kilometer och fick betala fem dollar. Det första jag tänkte på var att vägarna på den botswanska sidan av gränsen var i bättre skick än på den zimbabwiska.
KASANE
Vår afrikaresa varade i knappt tre veckor och vi skulle tyvärr bara besöka det norra hörnet av Botswana. Totalt hade vi fyra nätter här – först tre, och sedan efter att vi varit i Namibia ytterligare en. Vi bodde på två olika hotell i närheten av byn Kasane och härifrån gjorde vi utflykter till Chobe nationalpark. Kasane har ungefär tio tusen invånare och ligger på den södra banken av Chobefloden som utgör gräns till Capriviremsan i Namibia.
SUNBIRDS CHOBE HOTEL
Den dammiga taxin körde oss från Kazungula till Sunbirds Chobe Hotel, norr om Kasane och precis söder om floden. Här skulle vi stanna våra första tre nätter. Vi checkade in i en mysig bungalow och konstaterade att vi var mitt ute i naturen. Sunbirds Chobe Hotel är familjärt med bara elva rum, en stor trädgård, en pool och gemensamma umgängesytor under halmtak.
Hibiskus
Jag vid poolen på Sunbirds Chobe Hotel
Väl insmorda med solskyddsfaktor och myggmedel tog vi det lugnt i skuggan vid poolen mellan våra safaris. Det finns malariamyggor i Chobe och trots att vi var här i juli, och inte under regnperioden från januari till april, hade vi grundat med malariaprofylax. Hotellet kunde laga middag mot beställning om det fanns tillräckligt många gäster, annars serverades en stadig frukost och sedan hjälpte personalen mer än gärna till att beställa mat med hemkörning.
Frukost med yoghurt och färska bär på Subirds Chobe Hotel
På morgnarna hörde vi en tupp gala i fjärran och vid frukosten under halmtaket möttes vi av en mysig bondkatt som gjorde sitt bästa för att lyckas få en bit mat.
“It’s an african wildcat, it belongs to the bush! A real african wildcat, there are only a few of them left.”
Personalen på Sunbirds Chobe Hotel verkade dock vara av en annan uppfattning angående katten och hävdade bestämt att det var en afrikansk vildkatt, eller falbkatt som de också kallas. Den var smal och jag försökte få dem att förstå att de behövde mata den. Jag vet inte om jag lyckades helt, men de berättade att de hade många djur som kom förbi hotellet. Ibland kom större djur och förutom ödlor och fåglar hade de bara för ett par dagar sedan haft besök av ett hundratal mungos.
St Louis lager och botswanska pula
African wildcat eller bondkatt? Svårt att avgöra ändå
KASANE BY
Det finns kanske inte så mycket att se inne i byn, men det finns en marknad och ett stort baobabträd som sägs vara 800 år gammalt. Eftersom hotellet låg bit utanför Kasane tog vi taxi hit och bestämde även med chauffören hur dags vi ville åka tillbaka. När vi sett det ståtliga trädet, som bara var ett av flera fina baobabträd längs vägen, blev vi avsläppta där marknadsstånden började.
Baobabträd i Kasane
Detta baobabträd sägs vara 800 år gammalt
Några vildsvin strosade längs väggrenen, jorden var dammigt röd och landskapet omkring oss torrt. Här, i Kasane, gifte sig Elizabeth Taylor med Richard Burton för andra gången 1975. Förutom det är byn mest känd som en bra utgångspunkt för safari. Närheten till Victoriafallen och gränsstationen Kazungula, där fyra länder möts, gör att en del turister passerar eller stannar här.
Jag och Botswanas flagga i en busskur
Botswana är ungefär lika stort som Frankrike och täcks till minst två tredjedelar av Kalahariöknen. Trots att landet helt saknar kust representerar de ljusblå fälten i flaggan vatten. Flaggan, som antogs 1966 då Botswana blev självständigt, har också svarta och vita ränder som symboliserar harmonin mellan landets svarta och vita befolkning.
En flicka som hämtar vatten
Rosa tvätt på tork
Den vita befolkningen är liten och utgör endast cirka en procent av Botswanas 2,5 miljoner invånare. Landet har sedan länge befolkats av olika ursprungsfolk, men på 1800-talet bad de styrande hövdingarna om brittiskt beskydd mot de sydafrikanska boerna. Det ledde till att området blev det brittiska protektoratet Bechuanaland 1885. Hövdingarna behöll dock till stor del makten och självständigheten 1966 skedde under ordnade former utan våld.
En av huvudgatorna i byn Kasane
Vid självständigheten var Botswana ett av världens fattigaste länder. Det fanns bara en halv mil asfalterad väg och tre högstadieskolor. Men redan året efter, 1967, upptäcktes diamanter och landets ekonomi utvecklades i en snabb takt. Tack vare diamantfyndigheterna och ett stabilt politiskt system ses Botswana idag som en afrikansk framgångssaga. En del utmaningar kvarstår dock fortfarande, som ojämlikhet och att en hög andel av befolkningen lever med hiv.
Marknadsstånd
Hantverk
Afrikanska textilier
Kvinnan vi köpte en träskål av
Vi strosade en stund bland bostadshusen, gick in i en matvarubutik och fokuserade sedan på marknaden längs stora vägen. Det var trevligt att se ett botswanskt samhälle och när vi skulle köpa med oss ett minne härifrån valde vi ut en snidad träskål med målat zebramönster. Kvinnan vi köpte skålen av slog noggrant in den i papper så att den skulle hålla hela vägen hem till Stockholm.
CHOBE NATIONALPARK
Botswana är ett av de länder i Afrika som lägger störst vikt vid skydd av sina många djurarter och bevarandet av den biologiska mångfalden. Omkring sjutton procent av landets yta är nationalparker eller naturreservat och ytterligare tjugo procent är skyddade naturområden. Mest kända är Chobe nationalpark och Okavangodeltat. Vi hade övervägt att även ta oss till Okavangodeltat, men med den korta tid vi hade fick vi nöja oss med Chobe, Botswanas första nationalpark. Här gjorde vi en safari med jeep och en med flodbåt, båda bokade genom hotellet.
SAFARI MED JEEP
Soluppgång över Chobe nationalpark
Vi vaknade tidigt och blev hämtade på hotellet innan soluppgången. Det låg en kyla i luften och jag frös nästan när vi körde i den öppna jeepen mot parken. Chobe nationalpark är ungefär lika stor som Uppland och delas in i fyra olika områden, där vart och ett representerar var sitt ekosystem. Vi skulle hålla oss i Serondela, med frodiga slätter och täta teakskogar. Med oss hade vi en guide som även fungerade som chaufför och två kvinnor från Botswana. De kom från huvudstaden Gaborone och hade inte varit på safari sedan de var barn.
Kaffepaus med ingefärskakor, övervakade av tre ravintokos i en buske intill
Att åka på safari är alltid lite av ett lotteri. Framför allt med vilka djur som väljer att visa sig, men även med vilken guide man får och vad man har för sällskap. Den här dagen var vi nöjda med djuren och sällskapet, men kanske mindre nöjda med guiden. Han körde snabbt förbi alla vackra klövdjur och gasade till och med när han såg giraffer så att de sprang undan. Jag kan förstå att många som är på safari mest ser fram emot att se de stora kattdjuren, men alla djur är fina och variationen väl värd att ta in. Jag sa därför att jag gärna ville fota giraffer och impalas och guiden lovade att stanna för dem men sedan var det löftet som bortglömt så fort han fick foten på gaspedalen. Det är helt enkelt inte alla som är lämpliga som guider.
Gulbykig grönbulbyl
Giraff som försvinner in bland buskagen
Chobe nationalpark
Ravintoko
Impala
Elefant
I Chobe nationalpark finns bland annat elefanter, giraffer, zebror, flodhästar och antiloper som kudu och impala men också lejon, geparder och leopard. Eftersom parken gränsar mot en flod lever också krokodiler i området. Däremot finns det tyvärr inte längre några noshörningar kvar, något vi däremot såg i närliggande Zambia. På senare tid har jag blivit mer intresserad av fåglar och vi såg många fina här. Jag tyckte särskilt mycket om en kaxig ravintoko som gärna poserade framför min kamera. Den såg ut som en liten bandit i boots och cowboyhatt som när som helst kunde plocka upp två revolvrar ur byxlinningen.
Elefanter som vadar genom ett vattendrag
Chobe nationalpark har Afrikas största elefantstam. Stammen har fått växa i naturlig takt i över hundra år tack vare att den inte utsattes för tjuvjakt under 1970- och 1980-talen. Uppskattningsvis finns det ungefär 130 000 elefanter i Botswana och många av dem kan hittas i Chobe nationalpark, särskilt under torrperioden från maj till oktober när de samlas runt Chobefloden. Vi såg flera ståtliga elefanter här och det var särskilt fint att se när de vadade genom vattendragen.
En av årets lejonungar
Två lejon på siesta
När solen står som högst på himlen söker sig djuren ofta till skuggan, men kan ändå synas på avstånd från en jeep. Vår guide hade kontakt med andra guider och snart fick vi flera lejon inom synhåll. Vi hade med oss en egen kikare och jag har ett ganska bra objektiv till kameran så känslan var att lejonen var riktigt nära. Jag följde deras andetag och kunde se de lite äldre lejonens individuella levnadsärr och små jack i öronen. Jag har sett lejon på safari tidigare, men det är alltid lika fascinerande.
SAFARI MED FLODBÅT
På safari med flodbåt i Chobe nationalpark
En sen eftermiddag blev vi åter igen upplockade på hotellet för att åka på safari, denna gång med flodbåt. Djuren söker sig ner till floden under eftermiddagen och kvällen och det skulle bli en ny upplevelse att se dem från vattnet.
Afrikansk ibisstork
Stor välkamouflerad krokodil
Några ganska skräniga vita sydafrikaner hade precis checkat in på vårt hotell och de skulle också med. Den lilla båten fylldes snabbt och sydafrikanerna bjöd på gin och tonic i riktiga glas med is. Till en början satt jag snällt på min plats i båten, men efter ett tag upptäckte jag att jag kunde sitta i fören vilket gav en större känsla av frihet och bättre fotomöjligheter. Vattnet från Chobefloden stänkte på både mig och kameran men jag var noga med att hålla inne händer och fötter eftersom krokodilerna kan vara snabba.
Flodhästar
Det var min första safari med båt och det var fantastiskt med ett annat perspektiv. Jeeparna är ofta ganska höga, men nu kunde vi se djuren mer på deras egen nivå. Vi såg fler fåglar än vi gjort tidigare och också något slags kattdjur som ingen hann fånga på bild. Vi hade Namibia på den ena sidan floden, Botswana på den andra och djur i alla riktningar.
Det finns många elefanter i Botswana
Vi stannade länge och beundrade ett gäng flodhästar och sedan en elefanthjord som gjorde sig redo för att eventuellt simma över floden. Två elefanter smågnabbades med varandra och jag vet inte hur många bilder av dem jag tog med kameran. I takt med att solen sjönk allt närmare horisonten kom också kylan tillbaka, men jag valde ändå att sitta kvar på det blöta skrovet. Vilken eftermiddag och kväll vi hade haft, och vilken fantastisk ynnest det är att se välmående, vilda djur i sin naturliga miljö.
Solnedgång över Chobe nationalpark
MOT NAMIBIA
Efter tre dagar i Botswana var det dags att åka vidare. Vi skulle köra mot Capriviremsan i Namibia och hade bokat hyrbil på flygplatsen i Kasane. Från en ram på väggen övervakade presidenten Mokgweetsi Masisi det lilla hyrbilskontoret och kvinnan i röd klänning som jobbade där. Kvinnan, som hette Mpule, var smått butter och ganska stram och det kändes inte alls säkert att vi skulle lyckas få ut någon hyrbil. Något taxichauffören som kört oss till flygplatsen kanske var van vid eftersom han följde med oss hela vägen in och väntade, som en självklarhet.
Tvätt och fix av hyrbil styrs upp av Mpule i röd klänning
Till slut gav kvinnan med sig och erkände att hon faktiskt hade en bil. Men först skulle den tankas. Och sedan skulle den tvättas. Vi lämnade kontoret och taxichauffören och åkte iväg alla tre; Lotta, jag och Mpule. Vi körde flera kilometer åt för oss fel håll och Mpule gick ut för att tanka på ett ställe och sedan för att tvätta bilen på ett annat. Hon mjuknade upp mer och mer, började till och med skämta med oss samtidigt som hon bossade och gick an med killarna vid tvätten. Några hönor sprang runt däcken i den röda jorden och jag tänkte att Mpule var en blandning av lilla My och Mma Ramotswe i Damernas detektivbyrå, som utspelar sig i just Botswana.
Elefanthjord som korsar vägen framför oss
Tid verkar inte riktigt vara en faktor i Afrika. I alla fall inte för Mpule, och inte heller för taxichauffören. Det borde kanske inte vara det för oss heller, vi hade ju trots allt semester, men det fanns mycket vi ville hinna se och göra innan dagen var slut. När vi körde mot Capriviremsan åkte vi in i Chobe nationalpark igen och blev både prydligt inskrivna i och senare utskrivna ur parken för hand. Det var en frihetskänsla att köra själva, även om vi bara följde den asfalterade vägen. Nu kunde vi stanna precis så länge vi ville och beundra alla djur vi såg – elefanter, giraffer, babianer, impalas, fåglar och zebror.
Elefant med liten unge
Nyfiken giraff
Vår hyrbil i Chobe nationalpark
Gränsövergången i Ngoma var öppen till klockan 18 och målad i ljusblått, precis som vattenfälten i Botswanas fina flagga. Det var måndag och på torsdag skulle vi köra samma väg tillbaka igen, lämna hyrbilen på flygplatsen och sova vår sista natt i Kasane och Botswana.
KAZUNGULA – DÄR FYRA LÄNDER MÖTS
Här ute i Zambezifloden möts Namibia, Botswana, Zambia och Zimbabwe – den enda plats i världen där fyra länder (nästan) möts
Den sista natten bodde vi på Top Stay Inn, med vildsvin i skogsområdet precis intill. Härifrån bokade vi en taxi för att ta oss hela vägen till Livingstone i Zambia, förbi gränsövergången i Kazungula. Taxichauffören hade med sig sina två små söner i bilen, som mot sin vilja blev lämnade hemma hos sin “lite mer strikta farmor” innan vi kom fram till gränsen.
Kazungulabron över Zambezifloden
Lotta och vår chaufför mitt på bron
Kazungula är den enda plats i världen där fyra länder möts, i alla fall nästan. Gränsen utgörs egentligen av två trelandspunkter ute i Zambezifloden, med en gränslinje på 150 meter mellan Botswana och Zambia däremellan. Över denna gränslinje har Kazungulabron byggts. Vi stannade mitt på bron, uppe på tågrälsen för att inte störa andra bilar. Chauffören höll utsikt efter tåg samtidigt som Lotta och jag försökte se alla fyra länder samtidigt. Till vänster hade vi Namibia, till höger Zimbabwe, bakom oss Botswana och framför oss Zambia.
Jag uppskattar verkligen våra dagar i Botswana. Både människorna och upplevelserna här kändes genuina och vi fick många fina minnen med oss hem. På flygresan till Sverige mellanlandade vi kort i Gaborone och jag önskade att vi hade kunnat lämna planet och flygplatsen och upptäcka en annan del av Botswana. Kanske en annan gång.