NICOSIA – en delad stad

NICOSIA är vad Berlin var fram till 1989, en delad stad – dessutom den enda delade huvudstaden som finns kvar i världen. Kanske är historien inte färdigskriven än, men när vi var här hade Nicosia varit delad i 50 år. Det här blev en av de sista huvudstäderna för mig att besöka i Europa, och också en av de mest spännande.

Vi hade redan varit på Cypern i tre nätter och kom till Nicosia med en liten, trång buss som stannade i den turkcypriotiska, norra delen av staden. Vi hade bokat boende för en natt på Centrum Hotel vid Eleftheria Sqare på den grekcypriotiska, södra sidan. Eftersom det var en fin dag och vi inte hade så mycket packning bestämde vi oss för att inte ha bråttom, utan passa på att upptäcka Nicosia längs vägen från busshållplatsen mot hotellet.

Cypern blev självständigt från Storbritannien 1960 och det var 1974, i samband med den turkiska invasionen, som landet delades. Sedan dess skär den så kallade “gröna linjen” genom den äldre delen av Nicosia och det var först 2003 som gränspassager öppnades.

NORRA TURKCYPRIOTISKA NICOSIA

I den norra, turkcypriotiska delen av Nicosia bor ungefär 70 000 människor. Här heter staden Lefkosa och valutan är turkiska lira. Turkiet är det enda landet som erkänner staten Norra Cyperns Turkiska Republik, som utropade sig självständig 1983. Till och från har det funnits planer på en återförening, något turkcyprioterna röstade ja till vid en folkomröstning 2004. Men då de flesta grekcyprioterna röstade nej blev det ingen förändring. Sedan 2004 är Cypern med i EU, även om EU-rätten inte tillämpas i de norra delarna där Republiken Cypern inte har kontroll.

Vi passerade gränsen mellan nord och syd på huvudgatan Ledra Street flera gången när vi var här. Varje gång fick vi visa passen två gånger, med ungefär trettio meters mellanrum. Vi fick bara en fråga en gång, och det var huruvida väskan var full av sprit och cigaretter när vi skulle till den södra sidan med vårt bagage. Många beskriver skillnaden mellan den turkiska och den grekiska sidan som både symbolisk och enorm – med böneutrop, hamam, kryddor och förfall på den ena sidan och kyrkor, nyrenoverade byggnader, dyra märkeskläder och trendiga kaféer på den andra. Men att skillnaderna upplevs så stora beror framför allt på att gränsövergången vid Ledra Street ligger mitt emellan norra Nicosias gamla delar och södra Nicosias modernaste shoppinggata.

I den norra delen besökte vi bland annat marknaden Belediye Pazari, som byggdes mellan 1930 och 1932 under det brittiska styret av ön. Marknaden var en livlig plats fram till konflikterna på 1970-talet, då byggnaden i sen art déco-stil började förfalla. Efter en renovering öppnades marknaden igen 2012 och idag finns här bland annat grönsaksstånd, kaféer och bokhandlar. Och katter som sitter uppradade utanför köttbutiken och väntar på mat.

Den mest kända sevärdheten i de norra delarna av Nicosia är Büyük Han – Cyperns bäst bevarade osmanska karavanseraj. Karavanserajen byggdes 1572 av Cyperns första osmanska guvernör, och användes som värdshus och hotell för resenärer och handlare. På bottenplan fanns då stall, förråd och butiker. Idag är traditionella hantverksverkstäder och kaféer inrymda här och i mitten står ett islamskt bönerum med kupol.

Vi gick också in och kikade i Kumarcilar Han i kvarteret intill och en bit längre österut passerade vi Slimiye Mosque, en tidigare katedral som gjorts om till moské. Moskén hade dock byggnadsställningar runt sig när vi var här och var också tillfälligt stängd.

En plats vi stannade på länge var den charmiga bokhandeln Rüstem Kitabevi, nära Sarayönü Square. Huset byggdes 1917 och här bodde familjen Rüstem fram till 1937, då de gjorde om sitt hem till en bokhandel. Bokhandeln innehåller idag – förutom att vara en bokhandel – en konsthall, en restaurang och ett café.

Vi satt i skuggan på innergården och beställde in både lunch och turkiskt kaffe. Trots att det bara var vår hade hettan redan kommit och det var skönt med en lugn, svalkande fristad. En äldre dam vid ett bord intill beställde in en av kötträtterna på menyn, även om hon sa att hon var vegetarian. Sedan satt hon nöjt och matade en ännu nöjdare katt lite halvdiskret under bordet.

Ytterligare ett tips i norra Nicosia är det mer livliga hipsterkaféet Hoi Polloi – ett bra ställe att vila benen för den som samtidigt vill titta på folk. Hoi Polloi hade för övrigt en egen katt som var tjock och grumpy och låg på en stol och inte alls behövde matas.

SÖDRA GREKCYPRIOTISKA NICOSIA

Nicosias muromgärdade gamla centrum, som delas av den norra och södra sidan, började byggas redan på 1000-talet och är ett virrvarr av gränder. På den södra, grekcypriotiska sidan av gamla stan, är allt prydligt och många byggnader renoverade. Gågatorna i området Laiki Geitonia är särskilt trevliga med en blandning av bostadshus, hantverksbutiker, souvenirbutiker och restauranger.

Vi ville få en överblick av staden och tog oss till Shacolas Tower Museum and Observatory. På elfte våningen i denna byggnad från 1959 visas gamla bilder av Nicosia, samtidigt som det också går att blicka ut över staden som den ser ut idag. Nedanför oss låg den äldre stadskärnan och utanför den såg vi höga, moderna hus breda ut sig ända bort till horisonten. I den södra delen av Nicosia bor ungefär 210 000 människor och här är det Euro som gäller.

Kopplingen till Grekland är stark, liksom den till EU. Den rödvita känslan i de norra delarna hade ersatts av en blåvit och här såg vi den grekiska flaggan blandas med EU-flaggan och den cypriotiska – som symboliserar fred med sin siluett av hela Cypern och de två olivkvistarna mot den vita bakgrunden. En ständig påminnelse om landets strävan efter fred och enighet.

Vi bodde på den södra sidan men spenderade mer vaken tid på den norra. Den sightseeing vi fick till i södra Nicosia inkluderade – förutom huvudgatan Ledra Street, gågatorna i Laiki Geitonia och Shacolas Tower Museum and Observatory – Faneromeni Square, den venetianska stadsmuren från 1500-talet och Faneromeni Church. Vi gick också till Stoa Papadopoullou, en smal, överbyggd tvärgata till Ledra Street, men eftersom det var tidig morgon när vi var här var inget öppet. Hade vi stannat längre hade vi inkluderat den vackra St John’s Cathedral med sina fantastiska väggmålningar, men vi hade bara en natt i Nicosia och nu var det dags att åka vidare söderut.

Jag hade varit på Cypern en gång tidigare, 2004, men då bara på sydkusten. Ända sedan dess har jag känt att något saknats och även om det skulle dröja tjugo år lyckades jag till slut få en mer komplett bild av Cypern. Det hade inte gått utan ett besök i Nicosia, denna delade huvudstad med sitt vackra, gamla arv och komplexa nutidshistoria. Nicosia ligger mitt i landet, långt från kustens svalkande stränder, men är ändå så väl värd ett besök.

LÄS MER: