Några trevliga dagar i LIMA

Vi avslutade vår sydamerikaresa i LIMA, Perus spännande huvudstad med kust mot Stilla havet. Vi klappade katter i Miraflores, strosade i ett färgstarkt Barranco och såg världsarvsklassade kolonialbyggnader mitt i centrum.

VÅR SYDAMERIKARESA

Sommaren 2025 gjorde vi en resa vi länge drömt om. Vi var borta i knappt fyra veckor och kombinerade Chile, Bolivia och Peru. Vi hade planerat resan själva och eftersom det var långa avstånd flög vi inrikes en gång i varje land. I övrigt tog vi oss fram med jeep, tåg, buss och även med båt. Resan blev precis så bra som vi hade hoppats på och med facit i hand är det nog ingenting vi skulle velat ändra i vårt upplägg.

• Chiles Santiago, Valparaiso och Viña del Mar

• Atacamaöknen – världens torraste plats

• Södra Bolivia med Salar de Uyuni

• La Paz och Dödens väg

• Vassöar och inkaruiner i Titicacasjön

• Inkarikets Cusco och Machu Picchu

• Några trevliga dagar i Lima

Vi kom till Lima med flyg från Cusco, en flight på en och en halv timme. Genom flygplansfönstret såg vi havet för första gången sedan vi börjat vår resa i Chile. Nedanför bredde en lång strand ut sig, komplett med båtar i alla storlekar en bit ut i vattnet. Efter nästan tre veckor på hög höjd skulle vi äntligen befinna oss på havsnivå igen. Det var min första tanke när jag såg Lima. Den andra var att de kubiska tegelhusen såg precis likadana ut här som de gjort under hela resan.

LIMA

MIRAFLORES

Vi hade läst att det inte rekommenderades att ta vilken taxi som helst från flygplatsen eftersom rån kunde förekomma. Nu såg det prydligt ut bland taxibilarna så eventuellt var det gammal information, men vi valde ändå att ta bussen Lima Airport Express in till stan. Den avgick en gång i timmen och skulle vara det säkraste alternativet. Ett av stoppen låg dessutom bara några kvarter från vårt hotell, Casa Andina Select Miraflores.

Miraflores är en modern och livlig stadsdel i Lima, känd för sitt läge vid Stilla havets klippor. Det är också ett av Limas säkraste och mest turistvänliga områden, med många hotell, restauranger och gröna parker. I hjärtat av Miraflores, inte långt från vårt hotell, låg Parque Kennedy – som kom att bli den sevärdhet i Lima där vi spenderade mest tid. Parken är uppkallad efter John F. Kennedy och på sätt och vis unik eftersom det bor så många katter här.

Katterna har blivit ett kännetecken för parken och de tas omhand av frivilligorganisationer som ger dem mat, vatten och veterinärvård. De katter vi mötte såg välmående ut och en del var riktigt gosiga. Eftersom vi bodde så nära passerade vi förbi flera gånger och fastnade ofta med varsin katt i knät. Parque Kennedys katter fick oss dessutom att längta än mer till vår egen katt som väntade hemma.

Miraflores strandpromenad Malecón de Miraflores sträcker sig ungefär en halvmil längs Stilla havet, högt uppe på klipporna ovanför stränderna. Promenaden består av en serie sammanhängande parker och vi tog sikte på Parque Chino – med stenlejon, en traditionell kinesisk port i rött och guld och klassiska rislampor. Parken var för oss ett oväntat inslag i det sydamerikanska kustlandskapet men relationen mellan Peru och Kina är lång, med kinesiska migranter som kom hit redan på 1800-talet för att arbeta.

Vi såg också den blå och vitrandiga fyren, Faro de la Marina, innan vi fortsatte vår promenad söderut. Vi kunde höra trafiken från kustvägen Costa Verde nedanför, och ibland såg vi kluster av surfare ute i vattnet. Det är även vanligt med paragliders här, som startar från klipporna och svävar ut över stränderna. Hela promenadstråket var grönt och gav oss en fin blandning av stad och natur.

Snart kom vi fram till Parque del Amor – kärleksparken. Parken invigdes på Alla hjärtans dag 1993 och har böljande, färgstarka mosaiker som påminner om de i Antoni Gaudís Park Güell i Barcelona. I mitten står skulpturen El Beso, Kyssen, av den peruanske konstnären Víctor Delfín. Det var disigt och hela Lima visade upp sig i en melankolisk gråskala när vi var här, men när parken är ljusare är den en av de mest fotograferade platserna i Lima.

Det peruanska köket räknas som ett av världens mest varierade, med en mångfald av råvaror och en blandning av olika kulturer. Bland annat finns här över tretusen sorters potatis. I Miraflores besökte vi marknaden Mercado No 1 de Surquillo och åt middag på SAHA, en rooftopbar vi fått tips om. Där beställde vi tequeños de queso, ett slags friterade oststavar, och saltado med svamp och peruanskt majsris. Saltado är en klassisk peruansk rätt som kom till landet med kineserna. När de peruanska ingredienserna blandades med kinesiska tillagningsmetoder uppstod chifaköket, som idag är en självklar del av Peru.

LIMAS HISTORISKA CENTRUM

För att få veta mer om Limas historia och samtidigt få se de vanligaste sevärdheterna i det historiska centrumet bokade vi in oss på en guidad tur med Lima Free Walking Tour. Vi möttes upp vid turistinformationen i Miraflores, i samma gathörn som vi gått av bussen från flygplatsen. Turen startade klockan 10.30 och skulle ta tre timmar.

Eftersom Lima på grund av jordbävningsrisken inte är en stad byggd på höjden utan snarare på bredden är avstånden långa. Vår lilla grupp tog bussen från Ricardo Palma till Estación Central, vilket kostade 3,50 peruanska sol – motsvarande 10 kronor. Successivt anslöt fler mindre grupper och när vi kom fram till Plaza San Martín var vi riktigt många. Plaza San Martín invigdes 1921 för att fira självständigheten från spanjorerna. Torget är döpt efter frihetshjälten José de San Martín, som också står ryttarstaty mitt på torget.

Limas historiska stadskärna, Centro Histórico de Lima, grundades 1535 och är idag ett UNESCO världsarv tack vare sin kolonialarkitektur från 1500- till 1800-talen. Många byggnader är märkta med en svartvit sköld som visar att de har särskilt kulturhistoriskt värde. Tyvärr såg vi flera hus i dåligt skick och vår guide förklarade att ägarna inte haft råd att renovera dem efter UNESCOs standard. En del hus har sålts vidare till butiker och affärskedjor, medan andra har fått stå öde.

Guiden berättade också att landet är politiskt instabilt och visade upp en laminerad sida i sitt block med bilder på Perus senaste åtta presidenter. Två av dem hade gått bort och de hade ett rött kryss över sig. Av de sex som återstod satt fyra bakom lås och bom vilket illustrerades med galler, och guiden trodde att även den sittande presidenten Dina Boluarte snart skulle ställas inför rätta. Någon de däremot var stolta över var den nya påven Leo XIV, som levt och arbetat i Peru i nästan tjugo år och som även är peruansk medborgare.

Dina Boluarte avsattes av kongressen bara två månader senare, i oktober 2025, med motiveringen ”permanent moralisk oförmåga”.

Det finns många gågator i Limas historiska centrum. Vi strosade längs huvudgatan Jirón de la Unión, med butiker, kaféer och restauranger. Sedan tog vi oss till torget Plaza de Armas, eller Plaza Mayor som det också heter här. När spanjorerna grundade städer i Sydamerika följde de strikta regler för hur en stad skulle byggas. Enligt dem skulle varje stad ha ett centralt torg, som de ofta kallade just Plaza de Armas på grund av att det också var en samlingsplats för militären. Efter Santiago, San Pedro de Atacama, La Paz, Puno, Pucará, Andahuaylillas och Cusco var det här det åttonde Plaza de Armas vi besökte under resan.

Runt Plaza de Armas placerades alltid katedralen, stadens administrativa byggnader och ibland även domstolar och handelsbyggnader. Här i Lima flankeras den stora, öppna ytan av Metropolitan Cathedral of Lima (Limas katedral), Palacio Arzobispal (ärkebiskopspalatset), Municipalidad Metropolitana de Lima (stadshuset) och Palacio de Gobierno del Perú (regeringspalatset). Torget har fina planteringar och palmer och i mitten står en bronsfontän, La Fama, som invigdes 1651 som en symbol för Limas storhet och den spanska kronans makt.

Tillsammans med Lima Free Walking Tour besökte vi också Iglesia y Convento de la Merced, en kolonial kyrka med vackert utsmyckad barockfasad. Kyrkan byggdes ursprungligen på 1500-talet, kort efter Limas grundande, men byggdes om på 1600- och 1700-talen efter flera jordbävningar. De flesta jordbävningarna i Lima är svaga, men då och då sker större jordbävningar som kan få allvarliga konsekvenser. Därför byggs husen idag ofta i armerad betong och staden har heller ingen klassisk tunnelbana. Metro de Lima är i stället till stor del upphöjd med hjälp av viadukter.

Innan vår guide lämnade oss varnade han för bilarna, som han sa inte tog någon hänsyn till fotgängare. Det var något vi märkt rent generellt i Sydamerika. Ett övergångsställe betyder inte att bilarna på något sätt saktar in, utan som fotgängare bär du alltid hela ansvaret för din egen säkerhet.

Vi gick mot Barrio Chino, strax öster om Plaza de Armas. Här, i Limas Chinatown, var stämningen livligt intensiv – med gatuförsäljare, musik och mycket folk. Estetiskt var området snarare rått och urbant än pittoreskt, även om Barrio Chino började växa fram redan i mitten av 1800-talet när de kinesiska migranterna kom till Peru. Här låg chifa-restaurangerna tätt och vi såg även traditionella portar i rött och guld och kinesiska skyltar. Barrio Chino var en skarp kontrast till de lugnare gågatorna bara några kvarter härifrån.

Vi hade bestämt oss för att äta på en av Limas äldsta barer och restauranger, El Cordano, som grundades av tre italienska immigranter 1905. El Cordano är känd för sin rustika charm, sina traditionella peruanska rätter och för att vara en mötesplats för både lokalbor och besökare – inklusive politiker, presidenter, författare och konstnärer. Här passade vi också på att dricka Perus nationaldrink pisco sour och den folkliga cocktailklassikern ferroviario.

När vi skulle ta snabbussen Metropolitano tillbaka till hotellet var det långa köer för att komma ombord. Systemet är i grunden välfungerande – bussarna har egna körfält och kan smidigt ta sig förbi bilköerna i rusningstrafik – men avgångarna hade behövt vara tätare. När biljettköpet i automaten visade sig bli lite krångligt bjöd mannen bredvid oss i kön på resan. Människorna i Lima var genomgående vänliga, vilket kändes väldigt fint.

BARRANCO

Barranco är Limas bohemiska och konstnärliga stadsdel, med en avslappnad, kreativ stämning. Området är känt för sina färgstarka hus, gatukonst, små gallerier, kaféer och ett livligt nattliv. Precis som Miraflores ligger Barranco vid kusten med fin utsikt över Stilla havet.

Under vår sista heldag i Lima tog vi en Uber hit och bad chauffören släppa av oss vid Bridge of Sighs, Suckarnas bro. Bridge of Sighs är en gångbro i trä över en liten ravin som leder ner mot havet. Bron byggdes 1876 och enligt legenden suckar människor av kärlek, längtan eller nostalgi när de går över bron – särskilt de som tänker på ouppfyllda drömmar. Trots att bron är ett av Barrancos mest fotograferade landmärken fascinerades vi mer av gatukonsten vid en bro i betong bara en liten bit därifrån.

Vi gick till torget Parque Municipal, som ofta kallas Plaza de Armas de Barranco. Här gick vi in i ett rosamålat bibliotek från 1922 där en kvinna hälsade oss välkomna och bad oss skriva in våra namn i en besöksbok. Biblioteket var litet och vackert och några studenter satt och pluggade i tystnad. Jag slogs av hur lik världen kan vara sig själv, att Göteborg i slutet av 1990-talet och Lima 2025 kan kännas som samma plats, med den enda uppenbara skillnaden de bärbara datorerna som inte fanns under min egen studietid.

Ute på torget spelade några pojkar fotboll med två palmer som mål och en dam blev imponerad av Lotta som sparkade tillbaka bollen när den kommit på villovägar. Vi gick ner mot vattnet, till en fin strand där ett fåtal människor badade. Det var nitton grader i luften och vattnet kändes relativt varmt. Tyvärr hade vi inga badkläder, annars hade vi gjort badarna sällskap. Runt sekelskiftet var Barranco en populär badort för Limas överklass och det byggdes till och med en bergbana ner till havet. Idag används området snarare för promenader, surf och utsikt och bergbanan finns inte längre kvar.

Det första jag såg genom fönstret vid frukostbordet på hotellet vår sista dag i Lima var en kvinna som gick förbi med fyra hundar i koppel, varav tre var iklädda små rosa kappor. Jag hade haft en betydligt råare bild av Lima innan vi kom hit, men världen överraskar ofta positivt när man får chans att uppleva den på plats. Vi hade haft några fantastiska veckor i Sydamerika, men nu var det dags att resa hem. Med nya fina minnen och färgstarka souvenirer i bagaget.

LÄS MER: