Chiles SANTIAGO, VALPARAISO och VIÑA DEL MAR

Tre städer, tre karaktärer. I hjärtat av Chile ligger den spännande huvudstaden SANTIAGO, kullarnas och konstens VALPARAISO och de gyllene strändernas VIÑA DEL MAR. Vi reste hit i juli under den chilenska vintern, och besökte även en av landets vingårdar.

VÅR SYDAMERIKARESA

Sommaren 2025 gjorde vi en resa vi länge drömt om. Vi var borta i knappt fyra veckor och kombinerade Chile, Bolivia och Peru. Vi hade planerat resan själva och eftersom det var långa avstånd flög vi inrikes en gång i varje land. I övrigt tog vi oss fram med jeep, tåg, buss och även med båt. Resan blev precis så bra som vi hade hoppats på och med facit i hand är det nog ingenting vi skulle velat ändra i vårt upplägg.

• Chiles Santiago, Valparaiso och Viña del Mar

• Atacamaöknen – världens torraste plats

• Södra Bolivia med Salar de Uyuni

• La Paz och Dödens väg

• Vassöar och inkaruiner i Titicacasjön

• Inkarikets Cusco och Machu Picchu

• Några trevliga dagar i Lima

Efter en mellanlandning i Paris flög vi direkt till Santiago, en resa över Atlanten på mer än fjorton timmar. Innan vi landade såg vi solen gå upp över snötäckta, spetsiga berg och när vi kom ut från terminalen möttes vi av ett kyligt morgondis. Det var sommar hemma i Sverige, men vinter och bara tio grader här. Vi tog en vanlig svartgul taxi från flygplatsen direkt till vårt hotell. Taxichauffören var tyst under hela resan.

SANTIAGO DE CHILE

Vi skulle bo två nätter på charmiga Hotel Boutique Casa Conde, och hade två heldagar i Santiago de Chile. Hotellet låg i en byggnad från tidigt 1900-tal, med knarrande trägolv och högt i tak. Vi fick checka in först klockan 12 så vi lämnade vår packning och strosade runt en stund i kvarteren omkring.

BARRIO REPÚBLICA

Barrio República ligger strax sydväst om centrum. Stadsdelen utvecklades kring förra sekelskiftet som ett överklassområde, där välbärgade familjer lät bygga sina storslagna hus i europeisk stil. Många av dessa byggnader står kvar än idag och ger Barrio República en tydlig arkitektonisk karaktär.

Mitt första intryck var att husen, och hela området, gick i ljust gråbeiga toner med inslag av rosa. Senare skulle det visa sig att olika stadsdelar gav olika känsla – ibland tog Santiago skepnaden av att vara en storstad, ibland en småstad och någon gång till och med en lugn villaidyll. Vi såg mycket graffiti och många palmer. Det var tydligt att Santiago var en grön stad, även om hälften av träden nu hade bruna, torra löv på grund av årstiden.

Barrio República påminde oss om Buenos Aires. Det var mysiga, lugna kvarter där människor gick på promenad med sina hundar. Vi åt frukost i solen utanför en mini market och fick sedan klappa fyra välmående katter i en fruktbutik. Senare på kvällen gick vi till restaurang Sole Mio och beställde canellonnis de jaiba, krabba i ugn. Restaurangen hade högt i tak, vita dukar på borden och hög ljudvolym. Kyparen sprang fram och tillbaka med pisco sour till alla bord, och vi beställde också varsin drink i väntan på maten. Vi tog take away eftersom vi var trötta efter resan och såg fram emot att äta i den fina matsalen på hotellet.

SANTIAGO CENTRO

Vi hade bokat in oss på en Guru Walk klockan 15 redan vår första dag i Santiago. Efter incheckningen på hotellet tog vi därför en promenad in till Santiago Centro och mötesplatsen Iglesia de San Francisco – en katolsk kyrka som började byggas redan på 1500-talet och som sedan dess har överlevt flera jordbävningar. Det var bara jag, Lotta, en amerikan och en kanadensare med på den två och en halv timme långa turen. Vår guide, Carlos, var pratglad och visade sig kunna mycket om chilensk politik.

Staden kändes prydlig och städad även om Carlos sa att han numera tyckte att det var kaos. Många centrala byggnader stod tomma på grund av sämre ekonomi efter hög invandring från närliggande länder. Carlos varnade också för ficktjuvar och sa att vi inte skulle hålla våra mobiler i händerna ute på gatorna. Stölderna hade blivit fler på bara några år, och särskilt försiktiga skulle vi vara när vi åkte till Valparaiso, sa han.

En av Santiagos viktigaste sevärdheter är presidentpalatset, Palacio de La Moneda. Byggnaden, som stod klar 1805, inhyste ursprungligen Chiles kungliga myntverk och kallas därför Myntpalatset. Sedan 1846 har palatset i stället tjänat som presidentens officiella residens och säte för regeringen.

Utanför står en staty av Salvador Allende, presidenten som begick självmord inne i palatset den 11 september 1973. Tidigt på morgonen hade militären, under ledning av general Augusto Pinochet, bombat palatset med flygplan. Den demokratiskt valde Allende vägrade dock att avgå och höll ett sista radiotal där han försvarade demokratin. När soldater sedan stormade palatset tog Allende sitt liv med ett gevär han hade fått i gåva av Fidel Castro. Efter kuppen följde en dramatisk och brutal period i Chiles historia.

Vi gick också till Plaza de Armas, den plats där Santiago grundades 1541. På det stora torget finns palmer, fontäner, skulpturer och bänkar och det var härifrån stadens gatunät en gång planerades. Runt Plaza de Armas ligger flera av Santiagos viktigaste byggnader, där den ståtliga Catedral Metropolitana de Santiago dominerar. När vi var här kände jag mig tyvärr inte trygg med att ta fram kameran då många människor verkade uppehålla sig på torget utan direkt anledning. Vår guide sa också att man skulle undvika att befinna sig här under kvällar eller nätter.

Chile är ett vinland, inte ett kaffeland. Det är därför svårt att hitta charmiga kaféer i huvudstaden, men kafékedjan Café Haiti har funnits sedan 1947. Vår andra dag tog Lotta och jag varsin blaskig cappuccino här på väg mot saluhallen Mercado Central. Det var fint att ha en heldag för oss själva i Santiago dagen efter vår Guru Walk.

Mercado Central, som invigdes 1872, är en av Santiagos mest karakteristiska byggnader – berömd för sin eleganta gjutjärnsarkitektur ritad av en chilenare men tillverkad i Skottland. I saluhallen säljs framför allt färsk fisk och skaldjur, men också grönsaker, kryddor och lokala delikatesser. Bland matställena utmärker sig särskilt Donde Augusto, en klassisk restaurang med traditionella chilenska fiskrätter.

SANTA LUCIA HILL

Santiago har två kända kullar, och vi ville se dem båda. Den lägsta, Santa Lucia Hill, är en grön oas mitt i centrala Santiago. Vi tog tunnelbanan till stationen Santa Lucia och gick kort in på hantverksmarknaden Centro Artesanal Santa Lucia innan vi tog oss över gatan mot entrén, där vi fick skriva in oss i ett block för hand med namn och land.

Entrén är pampig, med den gulmålade fontänen Fuente de Neptuno som välkomnar besökarna. Under 1800-talet anlades en stadspark på Santa Lucia Hill. På initiativ av borgmästaren byggde man gångvägar, terrasser, fontäner och utsiktsplatser på den tidigare ganska kala kullen. Vindlande trappor ledde oss upp genom grönskan, och vi beundrade rabatterna som var i full blom trots vintern.

Toppen ligger på sjuttio meters höjd, med fin utsikt över staden. Högst upp finns ett litet kapell och en plaza, där vi stannade en stund. Här kunde vi se kvicka små kolibrier leta efter nektar och blicka ut över Andernas snöklädda berg, samtidigt som vi anade storstadens puls nedanför. För mig var det här den bästa upplevelsen i Santiago.

CERRO SAN CRISTOBAL

Den högre kullen, som egentligen mer räknas som ett mindre berg, är trehundra meter höga Cerro San Cristobal. Vi tog tunnelbanan även hit, och gick av på stationen med samma namn som berget.

Cerro San Cristobal ligger i Parque Metropolitano de Santiago, en av de största stadsparkerna i Sydamerika. Berget är täckt av grönska, träd och stigar, vilket gör det till en populär plats för både vandring och cykling. Vi valde dock att betala 17 700 pesos (motsvarande 180 kronor) för två för att åka Teleférico Santiago upp. Sedan tog vi bergbanan, Funicular de Santiago, ner. Bergbanan är från 1920-talet och är idag nationalmonument tack vare sin kulturhistoriska betydelse.

På toppen av Cerro San Cristobal tronar ett av Santiagos främsta landmärken – en fjorton meter hög staty av jungfru Maria, La Virgen de la Inmaculada Concepción. Här ligger också ett litet kapell och en minnesplats där människor lämnat armband, fotografier och nycklar. Vi beundrade utsikten en stund, innan vi köpte varsin hemmagjord isglass med citron och jordgubbar och tog oss tillbaka ner mot stan.

BELLA VISTA & BARRIO ITALIA

Bergbanan stannade vid gatan Calle Pío Nono i stadsdelen Bella Vista – Santiagos konstnärliga och bohemiska kvarter. Här blandas barer, restauranger och uteserveringar med ateljéer och hantverksbutiker. Det var trevligt att promenera från bergbanan genom Bella Vista och vidare.

På andra sidan floden Mapocho och kvarteren Providencia kom vi snart till stadsdelen Barrio Italia. Barrio Italia är mer stilrent och designmedvetet, och här hade vi sett ut en restaurang vi gärna ville besöka – Casa Luz på Av. Italia 805. Restaurangen är välbesökt, med svart- och vitrutigt golv och en mysig innergård. När vi var här var det precis tillräckligt varmt för att sitta ute i t-shirt.

Dagen efter skulle vi lämna Santiago för att fortsätta vår resa i Chile. Vi hade fått en bra start i denna mångmiljonstad där äldre koloniala kvarter blandas med moderna finansdistrikt och gröna oaser.

VIÑA CASAS DEL BOSQUE

Vingården Viña Casas del Bosque ligger en dryg timme från Santiago, på vägen ut mot kusten. Eftersom Chile är känt för sina goda viner ville vi gärna besöka en vingård och Viña Casas del Bosque passade bra med sitt läge. Vi tog en Uber från hotellet i ett soligt Santiago, lämnade storstaden och omgavs snart av landsbygd och gröna kullar. På andra sidan en tunnel möttes vi plötsligt av en kompakt dimma som verkat fastna eftersom den inte orkat ta sig över berget. Från och med nu skulle resten av dagen vara mulen.

Viña Casas del Bosque ligger i Casablanca Valley, grundades 1993 och producerar främst kvalitetsviner som Sauvignon Blanc och Pinot Noir. Dalen har ett svalt klimat med dimmiga morgnar tack vare närheten till Stilla havet, vilket är idealiskt för druvor som inte mår bra av för mycket värme. Alla viner här är veganska och stort fokus läggs på att bevara biologisk mångfald.

Vi hade bokat en guidad tur med vinprovning klockan 12 och guidades av Karina, en av gårdens engelsktalande guider. Vi såg att det fanns cyklar att hyra och hade vi haft mer tid skulle det varit trevligt att cykla runt odlingarna, men nu hade vi även bokat lunch på vingårdens finaste restaurang, Tanino, klockan 14.

Restaurang Tanino har utsetts till en av världens tjugo bästa vingårdsrestauranger av den kanadensiska tidningen Wine Access. Ingredienserna är färska och ofta ekologiska, plockade i Viña Casas del Bosques egen trädgård. Vi åt en fantastisk god tonfisk och drack en rekommenderad Chardonnay Gran Reserva. Till dessert delade vi på en portion chilenska sötsaker.

VALPARAISO

Det var svårt att hitta en Uber i Casablanca Valley så vi beställde i stället en taxi som tog oss till vårt nästa boende, Winebox Hotel i Valparaiso. Valparaiso är en färgstark, kuperad och historiskt rik hamnstad vid Stilla havet, ungefär tolv mil nordväst om Santiago. Det var påtagligt hur backigt det var sista biten, och hur mycket graffiti husen hade.

Winebox Hotel består av staplade, återvunna fraktcontainrar som gjorts om till rum. Varje rum har ett stort fönster och en liten balkong med utsikt över staden, hamnen och havet. Vi hade bokat boende här för två nätter och åt frukost uppe på takterrassen – den första morgonen under infravärme, den andra i sällskap av en precis tillräckligt värmande morgonsol. Innan vi somnade på kvällarna hörde vi hur stadens hundar skällde nedanför på de vindlande gatorna.

Vi hade en heldag i Valparaiso som vi också skulle kombinera med grannstaden Viña del Mar. För att hinna se det mesta av det bästa hade vi därför bokat en Guru Walk på två timmar som vi inledde dagen med. Vi mötte upp vår grupp och vår guide Alexander nere i hamnen, där vi också hade turen att se sjölejon leka i vattnet.

Valparaisos historia börjar redan på 1500-talet, då spanska sjöfarare insåg vikten av dess naturliga hamn. Hamnen växte sedan snabbt under kolonialtiden. Här talades många språk, och staden fylldes av brittiska, franska, tyska och italienska influenser som än idag syns i arkitekturen och kulturen. Den historiska stadskärnan med sina färgglada hus, smala gränder, trappor och gatukonst utsågs till ett UNESCO världsarv 2003. Vi fick sällskap av ett par trevliga hundar under hela vår tur och vi åkte också en bergbana från 1901.

Efter den guidade turen gick jag och Lotta till Restoran Capri för lunch. Denna restaurang är ingen turistfälla, då den helt saknar utsikt i en stad där de flesta hus ligger på kullar. Här åt vi empanadas och sallad med lokalbefolkningen. Två äldre herrar satt med varsitt välfyllt glas rödvin precis intill och plötsligt började en kille spela musik och göra volter på det hårda kakelgolvet. Lamporna blinkade i otakt och det var härligt befriande att för en stund ta del av vardagen här.

VIÑA DEL MAR

Vi betalade 3 500 chilenska pesos, motsvarande 35 kronor, till en kvinna i en lucka vid tågstationen för två tågbiljetter till Viña del Mar. Kvinnans namn kom med på kvittot och det visade sig att hon hette Marcela Lorena Aguil. Städerna Valparaiso och Viña del Mar, som betyder havets vingård, är i praktiken sammanvuxna och tågresan tog inte mer än en kvart.

Viña del Mar är en modernare och mer turistinriktad stad, känd för sina stränder, parker och festivaler. Det visade sig vara större här än vi först trott och eftersom vi bara hade en eftermiddag fokuserade vi på att ta oss ner till havet. Vi tog sikte på Castillo Wulff, byggt 1906, och stranden precis nedanför. Det hade varit fantastiskt att bada, men vi hade tyvärr inte med oss varken handdukar eller badkläder. Dessutom var vattnet ganska kallt, även om några människor satt på stranden och njöt av eftermiddagssolen.

Stämningen vid strandpromenaden var lugn och trevlig. Några musikanter spelade gitarr och ett par försäljare hade prydligt ställt upp handgjorda souvenirer och skört porslin på muren. Vi såg också flera restauranger och kaféer och valde ett kafé där vi beställde varsin cappuccino. Det var fint att sitta ner en stund med utsikt över Stilla havet. Dagen efter skulle vi fortsätta vår resa vidare inåt kontinenten, upp på det andinska höglandet.

Vi sov en sista natt i Valparaiso innan vi tog en Uber till flygplatsen i Santiago. På vägen passerade vi vingårdar, strutsar, gröna kullar och kaktusar. Vi hade haft några trevliga inledande dagar i Chile, och nu väntade äventyret. Efter en flygresa på drygt två timmar norrut skulle vi snart vara vid världens torraste öken. Vi skulle varken återse havet eller andas lika syrerik luft förrän två veckor senare i Lima.

LÄS MER: